De tog ett helhetsgrepp för ”sista huset”

Ulf C Nilsson

2023-11-24

BEHMSKA GÅRDEN. En välkomnande entré, komplett med stor veranda hälsar besökarna välkomna till Ewa och Arne Winbergs vackra hem .

REPORTAGE. När Arne och Ewa Winberg började känna att deras tidigare hus - på 600 kvadratmeter och med 72 000 kvadratmeter park och betesmark - började bli mesta laget att sköta själva bestämde de sig för att återvända till Arnes gamla hemkvarter i Skara. Nu blev det ett hus som de kan bo kvar länge i och som ändå har plats för barn och barnbarn.

Valet föll på ”Behmska gården” som byggdes 1850 och är komplett med f.d. stall för kyrkans hästar mitt inne i centrala Skara med nära till allting.

– Vi byggde om och renoverade det så att det blev precis som vi vill ha det. Barnen har visserligen flyttat för länge sedan, men de har egna rum till sina familjer när de vill komma och hälsa på, berättar Ewa.

Efter att paret passerat pensionsåldern växte insikten att man inte blir yngre med åren, så hela bottenvåningen är nu designad så att de ska kunna bo kvar länge här.

– Inga trösklar och ett rymligt badrum i direkt anslutning till sovrummet på bottenvåningen.

Men samtidigt är den gamla genuina atmosfären bevarad. Ewa är den som stått för alla inredningsidéerna. Det har haft sina sidor…

– Som att hon bestämt ville ha en altandörr ut från köket istället för fönstret som satt där tidigare.

Att då flytta värmeelementet som satt under fönstret till väggen intill tyckte hon skulle störa intrycket, så vi bestämde oss för golvvärme istället, berättar Arne.

KÖKET. Det är gott om svängrum i det stora köket. Det uppskattar både Ewa och Arne.– När man sitter här kan man faktiskt se tornet på domkyrkan genom fönstret, berättar Arne.

Och där dök det första problemet upp. Byggmästaren hade konstaterat att det nog skulle räcka med att bryta upp det gamla golvet och grunda med sand och betong.

– Det var bara det att det var ett två och en halv meter djupt tomrum under golvet. Ingen källare, bara ett hål!

Det löstes med stag och armering till slut, men visade att det finns en hel del överraskningar i sådana här gamla klenoder. Dessutom krävdes segdragna tillstånd till allt möjligt eftersom huset är K-märkt. Bara att byta kulör från den ursprungliga gula till mer umbrabetonat var ett projekt med mycket pappersarbete.

– Men det gick till slut.

TRÄDGÅRDSUTSIKT. Ut mot den lummiga trädgården på ”baksidan” finns husets rymliga veranda.

Ett mysterium kvarstår och det är varför golvet i rummet längst ut mot gaveln är nästan en decimeter högre än resten av huset - både på bottenvåningen och en trappa upp.

– Kanske är det en bergknalle där under? tippar Arne.

Förre ägaren, Orwar Svensson, som drev Kråks värdshus, hade visserligen renoverat under sin tid och bland annat omvandlat kallvinden till boyta, men den där märkliga skillnaden i golvnivå hade fått bestå. Ännu tidigare var den delen i bottenvåningen en egen lägenhet.

På 1930-talet byggdes köket ut och där är det idag komplett med matplats, köksö, kasettkamin där järnspisen tidigare stod och förstås ”kyrkbänken” att sitta och umgås från när det stökas i köket.

– Vi kallar den så på skoj eftersom man faktiskt kan se domkyrkan från den, berättar Ewa.

FÖR SAMVARO. Blir det för trångt runt köksbordet finns en matsal i direkt anslutning till köket att ta till. Sedan finns två rum till i fil, så det är rena paradvåningen.

Uppvärmningen skedde tidigare från en oljepanna ute i stallbyggnaden, men är idag ersatt med bergvärme. Stallet är garage, vedförråd och snickarbod.

För ganska precis två år sedan kunde paret Winberg äntligen flytta in.

– Vi hade tur med att alla inblandade snickare, arbetsledare, målare och byggare var verkliga proffs och duktiga på vad de gjorde, så vi är helnöjda, summerar de.

Läs hela reportaget med många fler bilder i senaste numret av Gård & Villa >>