Skövdes originella 50-talspärla
REPORTAGE. Det var nästan så att Villa Tesdorpf inte fick byggas. Byggnadsnämnden ansåg den vara för ful. Men längst in på en återvändsgata i utkanten av Skövde… ja där kunde det gå an. Idag är den ett givet utflyktsmål för arkitekturintresserade.
Det var byggmästaren Carl Tesdorpf som beställde villan av arkitekten Ralph Erskine. Den stod klar 1954 och känns än idag modern och futuristisk. Från gatan ser den rent avvisande ut.
– Jag har hört många som, när de som barn passerade här, trodde att det var ett fängelse. Gallren framför de få fönstren gjorde säkert sitt till, tippar Monica.
Hela villan består egentligen av tre delar - en vit murad bottenvåning, övervåningen i brunmålat trä som ser ut att sväva fritt lite snett ovanpå bottenvåningen och så ett litet annex som var avsett för husjungfrun.
Hela skapelsen ”vänder ryggen” mot gatan, men omfamnar trädgården med stora fönster och en öppen planlösning. Inuti finns knappt en rät vinkel, så hur många kvadratmeter boyta det finns är oklart - ”lite över 200”.
– Det är en mycket speciellt villa och vi var allt tveksamma innan vi köpte den. Det kändes ju mer utställning än hus vid första titten och det var inte speciellt lättsålt eftersom det då stått tomt i ett halvår.
Men affär blev det och familjen har inte ångrat sig en sekund. Med fem sovrum i ”kojan” på övervåningen och ytterligare ett i före detta jungfrukammaren är det gott om plats för fem personer och gäster.
– Över huvud taget är det ett gästvänligt hus. Här är gott om plats.
Nackdelar då? Tja, 1954 var väl inte energispar direkt högprioriterat, så bränslenotan var dyr innan de gjorde slag i saken och skaffade bergvärme - dubbla djupa hål krävdes.
– Och platta tak är lite jobbigt på vintern i vår del av världen. Vi får ge oss upp och skotta ibland för att avlasta det. Tidigare var det även problem med att smältvattnet frös och täppte till utloppen, men det tar elslingor hand om nu.
Några större ingrepp i utseendet tillåter inte K-märkningen. Inomhus är det mer fritt fram.
– Men det vi har gjort är att återställa 50-talsstilen det hade från början. Byggskivor hade satts över den liggande furupanelen på övervåningen, men de är borta nu. Det enda är väl att den futuristiskt raketformade öppna spisen var väl öppen, så den har vi delvis glasat in.
Annat som tydligt bär Ralph Erskines tydliga signum är matrummet där väggen som vetter mot trädgården bara släpper in ljus genom glaskuber utan att ge utsikt. Tanken var att middagsgästerna helt ska koncentrera sig på maten och varandra.
Trappan upp till övervåningen är en annan detalj. Dels ”svävar” den utan att vara synligt förankrad i golvet, dels smalnar den av uppåt så att den nerifrån ser mycket längre ut - och uppifrån verkar helt rak. En optisk villa helt enkelt.
– Han lade väldigt mycket arbete på det här huset. Ritningarna finns bevarade på Arkitektmuseum och vid ett besök där kunde vi konstatera att det var över hundra skisser och ritningar som ändrats under projektets gång, berättar Monica.
Ett eget tillskott finns dock - ett växthus som går i stil med huset. En utbytt skev originaldörr och samma vägglösning som i matsalen gör att det smälter in perfekt i miljön.
När barnen flyttat ut finns lösa funderingar på att starta någon form av bed and breakfast i mindre skala här. Många är ju nyfikna på det väldigt speciella huset.
Nytänkande Ralph Erskine
>> Ralph Erskine 1914-2005, var en brittisk-svensk arkitekt och anses vara en av förgrundsfigurerna inom svensk 1900-talsarkitektur.
>> Hans verk präglades av hänsyn till klimat och miljö. Solljuset blev centralt i skapandet av byggnader och stadsplaner. Solljus och solvärme utnyttjades effektivt vid placering och utformning av byggnader i landskapet.
>> Det svaga vinterljuset skulle samlas och reflekteras in i byggnaden. Bland annat är han arkitekten bakom Brittgården i Tibro, Aula Magna och biblioteket vid Stockholms Universitet samt ”Läppstiftet” i Göteborg.