Gården är deras kontor - och fritidsnöje

I Tåstorp bodde släkten Broberg i en rad med gårdar utmed landsvägen. Byggmästaren Per Broberg ägde själv tre gårdar och byggde mycket i trakten. Till det behövdes virke och därför stöpte han på 40-talet om en av sina gårdar, Björkhaga, till sågverk, hyvleri och en smedja.

Själva mangårdsbyggnaden behövdes då inte mer, utan blev istället traktens ungdomsgård eftersom den stod tom. Där dansades det till rullbandspelare, så där var det fullt fart.

Gården har annars traditioner - långt tillbaka. Runt år 1900 flyttades ett tidigare magasin, en stockstuga, hit och omvandlades till traktens lokala slaktarbod.

Mot slutet av 70-talet revs den gamla mangårdsbyggnaden och tomten köptes av läkare Wramner som lätt bygga upp ett nytt hus på platsen. Sågverket fortsatte vara aktivt en bit in på 80-talet och lades sedan ner och revs.

Huset blev sedan till salu och då, för 22 år sedan, hade Mikael och Marieth Björk tröttnat på lägenhetsliv i Skultorp.
– Vi är ju båda uppväxta på landet och längtade tillbaka, berättar Mikael som för sin del växte upp på en hästgård.

För att barnen inte skulle behöva byta skola var deras sökområde ganska begränsat, men då dök Björkhaga upp. De slog till och sedan började en totalrenovering i lagom och genomtänkt takt.

Det gamla stallet med hästboxar och spiltor har Mikael omvandlat till sin egen hobbyverkstad där häpnadsväckande skapelser dyker upp med jämna mellanrum. Den före detta slaktarboden är däremot Marieths domän där hon pysslar med sina växter.

En 30 kvadratmeter stor altan har anlagts - på husets norrsida.
– Ja, vi hade ju först tänkt bygga på sydsidan, men där finns ju ingen dörr. Vi funderade något år och kom på att grillen och trädgårdsmöblerna hade en benägenhet att hamna på norrsidan där kvällssolen finns.

Så det var givetvis där altanen skulle byggas! Så blev det också. Rejält stor dessutom, så att det finns plats för påbyggnad och inglasning av en del för att förlänga säsongen.

Sådär håller det på. Genom att låta allt ta sin tid och fundera färdigt innan verktygen plockas fram blir det bra varje gång. Det mesta gör de själva och under 22 år på gården har det hunnit bli en hel del.
– Till exempel var det tidigare mer eller mindre en äng framför snickarverkstaden. På vårarna kunde man inte parkera där eftersom det var nästan bottenlös lera i underlaget.

Men, genom att gräva bort leran, dränera bort vattnet och grusa upp planen är det idag inga problem att parkera där året runt.

Samma sak med den tidigare traditionella entrén till huset. Varför inte bygga en rejäl trappa upp till verandan där man kan ta sin morgonfika om lusten faller på? Så blev det.

Den gamla trappstenen från förra huset finns för övrigt kvar i trädgården. Det dröjde innan de begrep vad det var för en märkligt formad sten, men på gamla bilder har de kunnat se att den var entrétrappa en gång i tiden.
– Invändigt har vi försökt att behålla 70-talskänslan med mycket furu. Det ger ett varmt intryck, säger Marieth.

Mest nöjd är hon med att den gamla bastun revs ut. Den hade, liksom så många andra sådana, förvandlats till förvaringsrum för sådant som ”kan vara bra att ha”. Istället kom en funktionell tvättstuga med allt man kan önska sig på plats.

Ett annat år var det ytjordvärme som anlades. Förra året byttes alla fönster, 25 stycken. Men fönstersmygarna? De har blivit, eller ska bli, vita, men det hanns inte med förra året.
– Att måla färdigt fönstersmygarna är på gång. Fördelen med att bo på landet och inte i ett villaområde är att här kan allt få ta den tid det tar utan att någon stör sig, säger Mikael.

Närmast handlar det annars om att omvandla utflyttade yngsta dotterns ”sminkrum” till ett walk in closet för Marieth. Och inför våren är det dags att ta itu med trädgårdsodlingarna igen.
– Huset är vårt fritidsnöje - ett projekt i taget, berättar de.